Satt nyss och tänkte inta lite fika, hade köpt kex (igår iofs, men ändå)


Har kaffet i ena handen och 1/4dels kex i halsen (det är så man äter detta kexet, ett lager i taget) när jag känner något på min arm. Kollar i ögonvrån och trofan är det en spindel lika stor som ett tumavtryck (tummens fingeravtryck) som firat ner sig från taket.

Skakar på armen en gång med panik i blodet, han hänger ju i en tråd så han lyfter och landar på armen fast lite längre upp. Såhär lät konversationen oss djur emellan:

Spindel: Lalalala, oh en säl. Här parkerar jag
Sälen: AAAAAAHH!!!!! BORT BORT BO.. AAAAAAH!!!

Som tur var kom mamma och undrade vad som hände och plockade orädd upp spindeln och hivade ut den till en säker död i snön.

Fyfan jag känner att Sälens fobilista måste uppdateras. Med insektfobi på plats 1 eller 2 istället för 3. Hjärntumören får åka ned ett hack helt enkelt

// Sälen vars hjärta fortfarande rusar