Min lärare hette Anna-Lena Käll. Det är ett coolt namn

Hon var dock oerhört ocool. En gång försökte jag gå liiite för tidigt från klassrummet, jag hade lämnat in alla papper och hon hade hämtat upp allt hon skulle förutom från en ytte-pytte liten rad. Cirka 5 pers mao:

Säl tar på sig jackan
Anna-Lena Käll: Så sitter vi ner tills jag har samlat in alla papper.
Sälen som står precis jämte kärringen: Jaha, men.. Jag har bråttom (har inte alls bråttom)
Anna-Lena Käll: Det här är ingen hafsjobb det här. Mycket saker att räkna
Sälen sätter sig tjurigt på en närstående tom stol med jackan på medan Anna-Lena Käll samlar in 5 häften och sätter sig framme vid sin bänk
Anna-Lena Käll förkunnar högt och tydligt: Nu! kan ni gå
Säl: Kärringjävel (kanske inte sa detta...högt)

Minnsvärt från dagen i övrigt:
Millan (som gjorde högskoleprovet i samma hus och som jag umgicks med på rasterna) fick en crush på en 60-åring. "Min Anders" suckade hon tungt flera gånger under dagens lopp

Micke (en gammal arbetskamrat från min tid som "arbetare") gjorde provet i samma sal som mig. Vi catchade up om wellpapp. Det visade sig att allt var som vanligt, och vi skrattade gott åt att jag brukade sova på jobbet.
Dock smet han efter sista skrivningen så kanske var han inte helt glad i att se mig trots allt

Nu ska det bowlas med 5 andra personer. Jäääs!

// Sälen