Att få möjligheten att blogga på Tomteverkstan är ett verkligt stort privilegium som är få förunnat. Det är en dröm som har gått i uppfyllelse och jag kan fortfarande inte förstå att det här inlägget är på riktigt. Jag nyper mig själv i armen och undrar om alltsammans inte är just en dröm. Men jag vaknar inte! Jag kan inte beskriva den euforiska känslan jag har, det behövs lite distans för att bearbeta alla dessa intryck. Det är så mycket att ta till sig.

Vad ska jag skriva om då? Richard Ashcroft är ju en jäkla ball kille. Ni känner kanske inte igen honom till namnet, men han är artist. Sångare i (det alltid lika konfliktfyllda) The Verve för att vara exakt. Han är även soloartist.

Ni känner förmodligen igen mästerverket "bittersweet symphony", enligt mig en av de bästa låtar som någonsin gjorts. Visst, den är delvis stulen från Rolling Stones, men The Verve gör den så mycket bättre. Precis som titeln skvallrar om så får man en kluven känsla när man lyssnar, en känsla jag älskar.

Men inatt är jag inte på "bittersweet symphony"-humöret, istället är det en annan The Verve-låt som går på repeat. Den är lika fin den och ni känner säkert igen den också. När Richard var 11 år dog hans pappa och den här låten är skriven till honom. Förutom sorgen efter sin döda far handlar låten om Richards drogproblem och hur han inte skulle vilja leva om han förlorade även sin fru.

Jag kan inte sätta mig in i Richards situation eftersom jag aldrig förlorat någon familjemedlem, så för mig handlar låten om andra saker, som jag inte tänker gå in på nu. Men den är i alla fall speciell och väldigt vacker.

Lyssna själva och jag lovar att ni blir berörda. Här är, "The drogs don´t work".

// Hjalmar