Har varit på besök hos bror och camilla, som f.ö. lägger ner sin cammomill-blogg, och när jag cyklar hem har jag ständigt samma procedur. En procedur som jag numera anser är ekvivalent med fridfullhet i vardan

Jag drar på samma låt som vanligt i ipoden, bestiger cykeln och vinglar hemåt. På sista autostradan innan jag anländer till gatan där jag bor ser jag i horisonten ett rött skimrande, nästan febrigt, ljus som påminner om sunset sunrise, sunset sunrise.
Detta ljus kommer givetvis från Barnarps alldeles egna kärnkraftverk som lyser upp i natten och som gör att framtida ungar från Barnarp kommer bli slightly mer disturbed än alla andra generationer som växt upp i förorten söder om Jönköping.

Låten som spelas i mina öron, en go brittisk stämma sjunger om hur romansens frånvaro i dagens samhälle vilken klass man än tillhör, och som avslutas i ett härligt crescendo lagom till att man ställer in cykeln i groventrén.

Lam video några nissar kokat ihop dock. Men go låt.. som fan!

Well oh they might wear classic Reeboks
Or knackered Converse
Or tracky bottoms tucked in socks
But all of that's what the point is not
The points thats there ain't no romance around there

// Sälen som har ett vagt minne av att han bloggat om denna låt förut