Idag hade jag föreläsning med vad jag anser vara en av de mest efterblivna lärarna jag har haft under min universitetskarriär. Låt oss kalla henne för Subban.

Subban inleder alla sina föreläsningar på nya kurser med att gå igenom sin livs historia och berätta om sina jävla barn. Därefter berättar hon om hennes man som har någon viktig roll i nåt investmentbolag för att sedan fortsätta om familjen i allmänhet. Detta tar ungefär 15-20 minuter. Lär jag mig mer om marknadsföring för att jag har lyssnat på hennes livsöde?

Subban tror att hon är väldigt viktig. Subban tror också att hon kan prata engelska. Det kan hon hjälpligt. Tråkigt för mig att kursen är på engelska. Idag fick vi höra henne undra om vi skulle hoppa över vissa delar av föreläsningen som vi redan gått igenom. Hon frågade: "Should we jump it over?" Jag blev genast väldigt trött och bläddrade från Metros korsord till Sudoku-sidan. Löste båda enkelt så jag fick tvinga mig till att lyssna på vad Subban hade att säga den sista halvtimmen.

Så är livet på universitetet.

/ Jonas