Under sommaren har det spelats en hel del fotboll. Jag går ofta ut en stund innan övriga laget för att värma upp så att jag kan ta det lugnt lite innan matchen.

När jag som bäst satt och stretchade ljumskarna hördes en riktigt pojkbandsdänga ur högtalarna och ut från omklädningsrummet kommer en utespelare. Förblindad av solen försöker jag förgäves att se vem det är. När jag förbannat solen några sekunder så kommer refrängen och jag får  äntligen veta vem utepelaren är.

Det är såklart Sälen vars dans till pojkbandsdängor inte går att ta miste på. Han rör sig rytmiskt med både armar, kropp och huvud för att få till den ultimata pojkandsdansen. Det hela ser mycket komiskt ut och det roligaste av allt är hur seriös Sälen är med denna dans. Det är inget skämt. Det är inte en lustighet som han hittar på för att roa andra (även om det faktiskt roar andra). Det är fullt allvar och man ser hur han njuter av både låten och sin egen kunskap i pojkbandsdans. Det är ett sjukt beteende. Men det skadar ju ingen annan... så jag ler och låter honom hållas.