Idag var jag ut och spatserade gågatorna ner ackompanjerad av min hund, Non-existing-Joppe. Jag hade med min ipod och svängde glatt inombords men med ett ansikte av sten utåt när jag hälsade med en liten lätt nick och ett framkrystat hej på eventuella människor som jag har haft (o)turen att lära känna lite halvt efter 22 år.

När jag gick där och lyssnade på nödrimmens fader Lasse W och brisen smekte mitt raka råttfärgade hår bakåt kom jag att tänka på det här med hundar. Tillgivna jäklar verkar det som, lojala.
Det är ofta det framhålls till hundens fördel att den är människans bästa vän. Man kan leka, skoja, håna, busa, larva sig och bete sig som en komplett idiot med en hund i ett koppel jämnte sig. Man kommer undan pga att hunden är där. Det är den man leker med och kastar bolljäveln till. Det är den man köper ett tuggben åt så han kan bita ihjäl ngn stackare på kortare tid. Det är den man skrattar med så det skvätter till i brallan när hunden lyckas spela död. Fucking Ha Haa.

Jag dryftar ämnet ifråga med Non-existing-Joppe men han kollar med all den dumhet han kan uppbåda i ögonen på mig och jag inser med en suck att den enda intelligenta personen söder om Jönköping troligtvis är Sälen.

Jag går vidare, vidare förbi dungen där jag hade en koja när jag var liten. Hemma igen. Non-existing-Joppe har fått motionen han behöver så väl och same goes för mig antar jag. Blev 2 pizzor i helgen för mig. Tjockisbeteende har jag fått höra men å andra sidan var jag ute och löpte i sönd.. Äsch, inte ens jag går på det. Nu ska jag gå till kylskåpet och ta en nattmacka. Sweet dreams mina fans!

/// Fejk-Jonas