Idag var jag ut och spatserade gågatorna ner ackompanjerad av min hund, Non-existing-Joppe. Jag hade med min ipod och svängde glatt inombords men med ett ansikte av sten utåt när jag hälsade med en liten lätt nick och ett framkrystat hej på eventuella människor som jag har haft (o)turen att lära känna lite halvt efter 22 år

Jag går och tänker på hur jag har lyckats med livet sen jag först föddes för 20 dar sen. Jag har succesfully röjt undan både Sälen och Jonas under en tid  och äger därmed bloggen till erat nöje och världens fördärv.
Sälen är på okänd ort och kan inte komma åt bloggen medan Jonas är i främmande land. Mer om detta imon..

Jag som ensam tomte på verkstan måste ändå hålla en seriös framtoning och skriver ett inlägg mest för sakens skull.
Pressen att blogga är nåt som lever och finns med oss seriösa bloggare och skrivkramp är inte ovanligt och något som måste ges tillbörlig uppmärksamhet. Jag slår härmed ett slag åt alla författare som inte levererar böcker snabbt nog, eller för dem många Journalister som bara glider runt, får jobb på aftonbladet, glider runt ännu mer och inser att "shit deadline är snart, dags att skriva ngn sista minuten grej".

Lilla fettskolan, haha. Skäms

/// Fejk-Jonas