Inatt slog pollenet till mot Sälens ena näsborre, det rann något jävulskt och lösningen är såklart en papperstuss upp i borren (han har inte papper jämte sängen egentligen, bara på våren när pollen slår till) (Okej året om av andra anledningar).
När då ena borren var tilltäppt dröjde det bara någon minut innan nästa började rinna, upp med ännu en tuss som löste problemet och bekymmersfritt som ett outnyttjat barn somnar Sälen.

Lyckligt torr i snoken vaknar han någon gång senare på natten och tar ut tussarna, i anslutningen till detta börjar återigen ena borren rinna. Upp med en ny tuss och somna om på nytt.

På morgonen vaknar Sälen och inser "Var fan tog den tussen vägen?".
Jag funderar nu på vad som är bäst, om snorpappret gled upp i näsborren och att jag sen svalde den, eller att den helt sonika sitter fastmejslad uppe i hjärnan nånstans.

// Sälen