Jag hade ett ukast här på bloggen som jag skrev någon gång under lördagen. Det enda som stod var följande:

Rubrik: Kritor
Text: Barn och sånt

Funderade en stund på vad jag kan ha menat i mitt troligtvis lätt berusade tillstånd. Så kom jag på det. Det handlade om hur jag som liten ritade diverse saker på asfalten så som tennisplaner, landhockeylinjer hopphagar und so weiter. Till detta användes naturligtvis en vit sten. Jag kommer ihåg att man var otroligt glad när man hittat en perfekt sten att rita på asfalten med. Eller otroligt kanske var att ta i. Man var i alla fall lite smått nöjd med tillvaron.

I lördags fick jag syn på linjer i asfalten. Det vara bara det att linjerna inte var vita. De var lila. Och rosa. Och blå. Och alla regnbådens färger. Ungjävlarna har alltså fått stenar/kritor/någon form av ritanordning i färg för att kladda ner asfalten med. Rosa hopphagar så långt ögat når. Inget fel i det kanske. Men jag blev lite dyster. Då utbrast jag något i stil med "De behöver inte kämpa för nåt dagens barn".  

Så här i efterhand handlar det nog om att jag också vill ha färgade kritor att rita saker på asfalten med.

Eller så vill jag bara vara 9 år igen. Troligtvis är det en blandning av de båda.

Det var det utkastet. Det var vad ni fick av fyra ord nedsrkivna på fyllan.

/ Jonas