Det var länge sen jag skrev ett inlägg, verkligen skrev ett inlägg.

Och nu när jag har påbörjat ett så inser jag direkt att det inte kommer bli särskilt roligt och frågar mig själv då om det är värt att skriva.
Såklart det är, det är ju Sälen som flashar sina åsikter!

Okej såhär är det:
Vad fan är det med deckare egentligen, och vad är det med svenska folket som hungrigt kastar sig över en mordgåta i bokform snabbare än svampar poppar upp i röran under min säng.
Särskilt den där killen som dog och som fick sina böcker publicerade efteråt. Ett sting av förakt skönjs i mina ögon om någon berättat hur bra han skriver. Jag har aldrig läst om loppan eller mankell (knappt nån koll på vad de nya "deckardrottningarna" heter (camilla läckberg heter nån)) och det enda guillou jag har läst har inte varit mordgåtor.
Seriously, vad är så bra med skiten?
Jag blir förbannad på hela uppbyggnaden av deckaren. Såhär ser manus ut för samtliga deckare i olika former:

Det är en känslosam/skarpsynt/beundrad polis med personliga problem (kanske något som hände i dåtiden) som snubblar över ett mordfall som bara blir mer och mer komplicerat. Det verkar omöjligt att lösa, och vid sidan om arbetet hopar sig problemen, kanske med en dotter eller fru/man.
Gåtan verkar olöslig när den känslosamma/skarpsynte/beundrade polisen med personliga problem plötsligt kommer på nåt och vips så vet han/hon vem mördaren är. Sen fångar polisen mördaren och den känslosamma/skarpsynte/beundrade polisen med personliga problem förklarar varför mördaren gjorde som han gjorde och nästan alltid "slutet gott, allting gott".
Sådär, nu kan jag skriva en storsäljande deckare om jag vill.

Inte ens på tv blir det särskilt bra, midsommer murders, kommisarie morse och nån till funkar.. Men kom igen, CSI? Random skit som går på 5an och 4an? Usch! Likadant wallander (beck funkade förr, men kollar aldrig om det är på tv nu förtiden)  och allt vad dem heter. Marknaden är enorm och jag, fattar, inte, grejen.

Tacka vet jag författare som inte skildrar världen som den är, S K, E-A P, E H. Ett långfinger åt er med Gah! craving efter deckare

// Sälen