Idag var jag ut och spatserade gågatorna ner ackompanjerad av min hund, Non-existing-Joppe. Jag hade med min ipod och svängde glatt inombords men med ett ansikte av sten utåt när jag hälsade med en liten lätt nick och ett framkrystat hej på eventuella människor som jag har haft (o)turen att lära känna lite halvt efter 22 år

Jag funderade på mitt äventyr i Växjö där jag försökte framheja mitt favoritlag i bataljen Öster-J-södra gällande kval till superettan. Mina sympatier ligger tvärtemot vad många tror hos Öster. Det är ett fint gäng

Iallafall träffade jag i Växjö både Sälen, Pusen, Martin Nilsson och Ordentligt. Jag frågade lite försiktigt var Jonas befann sig och följande historia rullade fram:

Ungefär halv 10 på Södagkvällen fick Jonas ett samtal från utlandet. Han hade precis bloggat klart och var matt och trött i skallen.

Någon skäller i andra änden av luren på ett främmande språk som ändå verkar bekant. Jonas gissar på skånska, vilket iofs är nära men det visar sig vara någon dansk tomte som ringer och skäller.

Jonas farbror hade nämligen besökt familjen danielsen föregående vecka där det kom fram att Jonas danska rötter tyckte Jonas viktproblem vad pinsamt för släkten. Han fångades, samt skickades in i danska främlingslegionen, och jag vet ej var han befinner sig men vi hoppas det går bra.

Fick ett vykort från tomten där han skrev att det var "häftiga" strider och att han hade svårt att hitta skydd för skottsalvorna som far. Han hade tom varit nära att bli tillfångatagen(!) men han visade upp en bild där han hade självmordsbombar-sjalen på sig så israelerna hade låtit honom gå.

Jag hoppas inte han återfinns på bloggen inom kort (Men det gör Sälen) eftersom mina 15 minuter i rampljuset inte är slut.

Väl mött min trogna (?) läsarskara

/// Fejk-Jonas