Var ute och sprang en kvällsrunda innan (bäst att tillägga att många anser det vara lunkande jag håller på med) och när jag duschat och ätit en banan var det dags att bege mig till Sälen för att se Sveriges hopp i Champions Leauge-kvalet. Jag tog på mig skorna men kände att något var fel. Jag vände mig om mot kylskåpet och gick sakta fram för att öppna det. Familjens kylskåps översta hylla används för kakor, chocklad och andra godsaker. På senare tid har jag dock blivit lurad ett antal gånger av min brors tobak som ligger i en burk som enlig mig är alldeles för lik en kakburk. I vilket fall, där på översta hyllan låg ett paket med mazariner. Hallonmazariner. Jag tittade mig omkring som om fettmapolisen fått nys om min aktivitet och var beredd på ett tillslag. Kusten var klar. Jag tog mazarinen och förde den mot munnen. Men då kände jag kraften. Jag ville inte äta den. Jag stoppade tillbaks mazarinen och gick ut genom dörren.



Jonas - Mazarinen, 1-0

Det var trots allt ingen muffin, bara en simpel mazarin, tänkte jag på bilresan till Sälen. Vem vet vad som hade hänt om det var en muffin. Det får vi aldrig veta.

Jag hade ätit den. 100%. Vi fick veta.


/ Jonas